En god branschkollega till oss på Bintel, låt oss kalla honom Guran, sa en gång:
“80% av våra miljörum har fel kostnad”
Feldimensionerade miljörum är gift för såväl miljömål som besparingsprojekt hos våra bostadsbolag. Skeva abonnemang skapar onödigt restavfall och driver onödiga kostnader. Detta är fakta.
Vi på Bintel siktar på att ha kopplat upp 1001 miljörum under 2023, och vill härmed passa på att utvärdera korrektheten i vår kollegas uttalande.
Vad är sant, vad är falskt, och vad är ett lite för gammalt djungelordspråk? Vad menar vi med att ett miljörum är feldimensionerat? Det kan vara lite olika saker, så låt oss reda ut begreppen.
Överkapacitet
Ofta ser vi en överkapacitet för vissa fraktioner, t.ex. att man har en schemalagd tömning av avfallsbehållare som sker vid för låga nivåer. Om man hade insikt i vilka nivåer som avfallet tömdes på, så skulle man alltså ha kunna göra detta mer sällan eller reducera abonnemanget till färre behållare. Detta ger då en omedelbar ekonomisk besparing, och eventuellt besparingar gällande transport om tömningsintervall kan förlängas.
Underkapacitet
Med underkapacitet menar vi avfallshantering, där behållarna blir fulla innan tömningstillfället. Detta är högst besvärande, då det ofta leder till nedskräpning och dålig sortering som följd. Att spara in pengar på kärl för förpackningar, ser vi ofta resultera i ökad mängd restavfall. En suboptimering för miljön och bokslutet.
Vidare kan sådan dimensionering resultera i en dålig sorteringskultur, då det för de boende inte känns meningsfullt att sortera ut vissa fraktioner. “Det är ju ändå alltid fullt.”
Därför kan det vara lurigt att identifiera dessa problem ibland, iaf utan data. Om man åtgärdar denna brist, belönas man ofta mer minskade kostnader för restavfall och minskad miljöbelastning.
Sorteringsyta
Ofta ser vi att miljörum är små till ytan. För att då undvika att hamna i situationer med underkapacitet, så krävs att avfallet hämtas väldigt ofta. Man tvingar alltså in onödig tung trafik i boendemiljön, samt att man ofta taxeras upp av renhållningsbolagen för högfrekvent insamling.
För att undvika detta krävs att man vid ritbordet har en förståelse för avfallshantering, så att miljörummen får den yta som behövs. Andra reaktiva lösningar blir annars att flytta ut vissa fraktioner utanför miljörummen, i kärlskåp eller underjordsbehållare. Nödlösningar som gör hanteringen av avfall svårare för de boende – en väg man inte vill vandra.
Sorteringsnivå
Vidare kan man diskutera om ett hämtställe skall vara dimensionerat efter sorteringsgraden man har idag, eller efter en önskad sorteringsgrad. Många miljörum är utrustade med kärl för att motsvara en ganska sorglig sortering, men det matchar det aktuella läget. Är detta rätt eller fel?
Så hade Guran rätt?
Om vi antar att ett miljörum skall ha antingen under- eller överkapacitet för att betraktas som feldimensionerat. Alltså att minst en av de två översta situationerna är uppfyllda.
Då ser vi att över 90% av våra miljörum är feldimensionerade idag. Med hjälp av datainsamling kan vi alltså hitta felaktig dimensionering i nära på alla miljörum vi analyserar.
Med tanke på utvecklingen vi ser inom förpackningsindustrin, där insamling av pappers- och plastförpackningar har ökat med ca hundra procent det senaste decenniet, då kan man konstatera att det framförallt är en fråga om “timing”. Kanske har dessa miljörum varit korrekt dimensionerade en gång i tiden, men inte längre.
Med den förändringstakt vi ser idag, kommer allt som är rätt nu sannolikt vara fel om 5 år.
Så Guran, du hade rätt för några år sedan, men:
“Att ha rätt avfallskostnad är en färskvara”
Nytt djungelordspråk
